Nu börjar valparna bli små busfrö! De har fått valpfoder och börjar lära sig dricka vatten från en skål. Skumt! Såg de ut att tänka. Maten smakade mums. Men bäst är såklart mammas mjölk. Även om Amy säkert tänker att de både rivs och bits. Jodå, vassa tänder har de och det kan jag inte göra något åt. Klorna klipper vi ett par gånger i veckan, så det börjar de vänja sig vid. Amy är tacksam...

De börjar upptäcka att mattorna i valplådan kan man bita och dra; möblerar om...

Hoppas att våren kommer med lite värme snart så de kan upptäcka utomhusmiljön.  

STORT GRATTIS till Linux och Teddy och framgångarna på Malmöutställningen   !!! Hoppas ni firade igår    ! Grattis till Linux första Cert och till Teddys BIR. Grattis även till Teddys och Exas son Ghismo som blev BIR valp! Härliga hundar och så ambitiösa ägare. Jag är SÅ stolt över er   !

Nu skall jag berätta en fantastisk historia, ett mirakel. Många tankar kring denna upplevelse. Bland annat att även om det inte alls följer skolboken så kan det gå riktigt bra!  

Jag parade Amy med Rambo för 9 veckor sedan. Väntade medvetet 5 veckor för att det skulle gå att tydligt se om Amy var dräktig. Jag var så säker på att Amy var dräktig; hon hade visat alla tecken fram till ultraljudsundersökningen. Men veterinären  sade nej, inga valpar. Veterinären provade med tre olika prober vid ultraljudsundersökningen. Hon tyckte också att spenarna inte var så rosa som de skulle, så nej tyvärr var där inga valpar. Konstigt tyckte jag, men säger hon så så är det väl rätt. Tiden gick och jag tyckte fortfarande att Amy visade alla tecken på att vara dräktig. Men det hör skendräktigheten till, tänkte jag.

Till vardags brukar jag jogga lätt med mina hundar en timme på morgonen innan "dagen börjar". I måndags gjorde jag inte det för jag var förkyld, så det blev en lång promenad istället. Dusch, frukost och David skulle iväg till skolan. Sedan cyklade jag till arbetet.

På tisdagen samma morgonrutin. Med det undantaget att jag hade fått punkering på min vanliga cykel och var tvungen att ta en sämre och äldre cykel till arbetet  plus att det var motvind. Det är ändå 10 km enkel väg. På kvällen tyckte jag att Amy var lite orolig och jag tänkte oj, vad mycket mjölk hon har. Synd att hon är skendräktig.

På onsdagmorgon var det morgonpromenad och så vidare. Eftersom jag var förkyld, min vanliga cykel hade punktering och det var motvind bestämde jag mig för att ta bilen till arbetet. Då kan jag köra hem på lunchen och titta till Amy. Hon var lite orolig.

Jag hör att hon skäller när jag öppnar ytterdörren och tänkte, vad skönt då är hon pigg. Jodå, Amy möter mig vid dörren och är så glad och viftar inte bara på svansen utan på hela kroppen. När jag kommer in i köket ser jag att i hennes korg ligger där en liten valp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Som lever och ser ut att vara på gott humör! Hade velat se mitt eget ansiktsutryck då!!! Amy är stolt som bara en nybliven mamma kan vara. Viftar sig fram hela vägen till korgen och ser ut att vilja säga: "Vad tycker du? Bra jobbat eller hur?" Jag var såklart mållös och undrar hur detta har gått till. Valpen var ren och torr och det fanns inte en fläck på köksgolvet av detta. En hane som vägde 500 gram. Man skulle tro att någon gått in och satt valpen i korgen! Jag är helt förundrad att Amy som i vanliga fall gärna vill göra sig osynlig när det är dags för kloklippning, tandborstning och annat har klarat av detta helt själv och perfekt. Navelsstrrängen var perfekt "avklippt". Jag är också mycket förundrad över att mina andra tre hundar hållt sig på andra sidan grinden i rummet bredvid när Amy valpat. De kan med lätthet hoppa över om de vill.

Jag fick ta fram fler vetbed mattor, kuddar och annat och bädda för Amy och valpen. Jag var tvungen att köra tillbaka till arbetet men väntade tills David kommit hem från skolan. På kvällen tog vi fram valplådan och bäddade fint till Amy och valpen. Jag tyckte att Amy var lite orolig men jag visste inte om moderkakan var ute. För att ha koll på henne och valpen bestämde jag mig för att sova bredvid valplådan på natten. Vad det än var som skulle ut så skulle det ut och det kunde inte leva efter så många timmar. Kvart i tolv på natten krystade och ylade Amy två gånger och ut kommer en levande valp!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 Denna gång en tik som också vägde 500 gram. Efter mer än 12 timmar föds en levande valp!

Sedan lade Amy sig till rätta och pysslade om sina små valpar  .

Vi är helt förbluffade av denna historia. Vad bra att jag var förkyld och inte sprang på morgonen och tog bilen till arbetet. Så fel veterinären hade. Så fel det hade kunnat gå på grund av andra omständigheter. Men...

Så fantastiskt när naturen får ha sin gång och vad vi kanske underskattar våra husdjurs egna förmågor.

Så inte konstigt att vi kallar Amy för världens  bästa mamma!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!